Bebis-tjuv

Igår satt jag och Sibbe på balkongen och åt glass medan tjejerna var ute på stranden. Vi hörde sirener nerifrån stan (i vanlig ordning), så Séur gjorde vad han kunde för att försöka se vart de kom ifrån. Jag sade att det inte gick och se för att det var för många hus i vägen, men att det säkert var en polisbil. Då tyckte Sibbe så här: "Ska vi ringa polisen någon dag?". Men det kan man ju inte bara göra för att man vill, utan man måste ha någonting viktigt att säga dem först. Som att man ser en tjuv t.ex. Och nu började Sibbes fantasi att blomstra upp. Han tog sin knutna hand mot örat och lotsades prata i den som i en mobiltelefon: "Hej Polisen, vi har en tjuv här.... kanske en bebis-tjuv..." Sedan blev samtalet mer och mer riktat mot mig igen. Han berättade att bebis-tjuven hade kommit bort och stod på vägen så att polisen behövde komma och hjälpa den. Jag var inte helt säker på om det var en bebis som var tjuv som han pratade om, eller om det var en tjuv som rövade bort bebisar.... men det första förslaget var mera troligt. Jag minns inte exakt allt han sade sedan, men jag frågade honom om han kanske skulle vilja bli polis, eller brandman!? Men då tillade Séur: "...eller bebis-tjuv".

Motivational speech failed.

Inskolning och introduktionsramsa

Sibbe började på sin nya förskola i Onsdags. På Tisdagen, alltså dagen innan (doh), så satt han i sitt rum och lekte medan jag vilade i hans säng. Så börjar han med en ramsa... "Jag heter Séur, brevid mig sitter Maggan!" ...han fortsatte själv: "Jag heter Maggan, brevid mig sitter Leo!" ...och så fortsatte han med namn från gamla förskolan, lärare som elever... men efter ett tag så kom det HELT nya namn med in i ramsan: "Jag heter Turkan, brevid mig sitter 'Aurgeonz'" ...sibbes tunga verkade fladra runt av sig själv i munnen då han sade de nya namnen medan han fortsatte med fantasinamn ett gäng rundor till (Turkan var en av de gamla förskolelärarna förresten)...men det är klart. Han visste ju inte vad de nya förskolefröknarna eller barnen skulle heta!

Det har gått bra med inskolningen. Idag stannade jag på samlingen och gick sedan hem medan Sibbe var kvar i fyra timmar själv. Han hade inte ens märkt att jag varit borta, utan sade att "Du var inne när jag var ute och lekte" och syftade därmed på inne i förskolan.... eller ja, det var ju sant, för då han kom in från gården så stod jag ju där och hämtade honom. :)

Nya makaroner

Efter att ha slungat i sig en så stor portion köttbullar och makaroner så andra barn direkt skulle ha gått och tvättat sig så fick jag lov att fråga om han ville ha mer. Full av energi spretar han ut sina små fingrar över bordet och säger "Jag vill ha SÅ HÄR mycket mat!". Men de nya makaronerna hade just börjat koka så han fick vänta i 7 min. När det var 10 sek kvar satt han och tittade på mig som om någon hade dött. Med tårar i ögonen nickade han då jag undrade om han var ledsen för att han inte fått mer mat ännu. Men så ringde klockan och de glada små anekdoterna om hans värld började rulla i takt med de avsköljda makaronerna.

Blå medicin

Sibbe ser mig hälla sköljmedel i tvättmaskinen:

"Ska den dricka en blå medocin?"

Sedan toppar han av allt med att krama om mig och sjunga en ny låt:

"Pappa är bra, pappa är bra, pappa är bra pappa är ...BRA!" :) Det är bara att njuta så länge det håller.

Hjärteskärande nattning

Så har vi släckt lampan och Séur ser ut att lägga sig till ro. Efter en stund lägger han sig med huvuder rakt upp och säger: "Jag går inte på samma förskola som E*** längre". Jag blir lite 'tagen på sängen' (ha ha) men frågar honom: "Nej, är du ledsen för det?" Då nickar Sibbe och svarar: "Ja, men jag gråter inte".

Han är verkligen fäst vid några av sina förskolekompisar. Men vi har kommit överens om att han får skaffa nya på nya förskolan :)

Munnen fungerar till både det ena och andra

Idag skulle Sibbe ha "Sol-stipps" men efter lite övande kom han fram till att det var "sol-fipps" han önskade.

Sen badade han med pappa och citerade Blixten-filmen. "Ta inte ut mig Coach, jag kan klara det"... fast det lät mer som "tante utme kosh ja kankla de".

Sedan var det middag och han sänkte 15 köttbullar. Själv åt jag 6 eller 7, sedan var det slut.

Skräckhistorian som var sann

Med uppspärrade ögon kommer han emot mig. Han gör ett surrande ljud, som om han härmar en maskin. I båda händerna bär han något som han för upp och ner framför honom där han går. Nu är han nästan framme. Det är framdelen av Jessicas gamla epilator. Ögonen står alltjämt på vid gavel. Han biter ihop och anfaller. HJÄLP!