Moving on

Varför ligga kvar på en varm o mjuk filt när man kan utforska det hårda, kalla golvet?

Sova

Vad är det med barn och sova på bredden i sängen?! 73 centimeter lillebror på bredden i 60 centimeter spjälsäng - resultatet blev sådär. Båda gångerna... Arg som ett bi! Hur som skönt att han sover i egen säng, så vi bara har ett barn som sparkar ut oss från vår...

God jul, del 2

Bustomten jobbar på att slå in sig själv...

God jul!

Juletider

Det känns som om Séur försöker säga något till oss föräldrar, något i stil med: "Om min syster ska få vara uppe flera timmar extra per kväll...då ska jag minsann också det." Han gick just och lade sig 20.30, minns två timmar senare än vanligt.

Men det är inte bara för de sena uppesittarkvällarna som tyder på att han vill prata. För Séur pratar ju verkligen rent verbalt. Inte för att vi förstår vad han säger, men ändå. För någon dag sedan satt han i mitt knä och tittade på ljuset från taklampan i vardagsrummet. Skenet reflekteras lite speciellt på taket, det blir liksom skugglinjer ifrån skärmhållarna. Séur var som förstelnad, så jag började förklara varför det ser ut som det gör där uppe. Efter några minuters monolog så vända han plötsligt ansiktet till mig och började "prata". Han lät i flera minuter, nästan lika intensivt som då han suttit och stirrat på ljuset. Ord som jag lyckats extrahera av hans ljud är: Världen, Hej, Hungrig, Mamma, Pappa (extremt tolkningsbart ljud :)) Nej och Ja.

Skubbiduski

Majskrokspremiär

Är det nåt Séur verkar gilla så är det mat. Helst vår mat... Idag testade vi majskrokar, med blandade reaktioner.

Puss!

God morgon!

Séur moments

När Séur ler så står hela världen stilla. Han ser så otroligt lycklig ut så man helt smälter :) Men det där med att världen står still gör det ju svårt att ta foton på det....sen kan problemen med fotona ju också bero på att han blir distraherad när kameran kommer fram, även om den inte blixtar. Om du vill uppleva ett riktigt Séur moment så får du helt enkelt komma förbi.

I morse, 05.30, så blev det en massa Séur moments ute i vardagsrummet då han var överlycklig av att hans pappa inte heller kunde sova...bara det att pappa precis tänkt gå och lägga sig då han kom. Men det var väldigt mysigt.

Ikväll åt han gröt för första gången sedan magsjukan. Det var ett glatt igenkännande. Tjipp

Sjuktstugan fortsätter

Så här ser det ut i dubbelsängen i em, då stora delar av familjen är sjuk och ingen riktigt orkar vara uppe med barnen... (Tre av fyra har spytt de senaste dagarna och Mamma O väntar mest bara på att den röriga magen ska ge med sig utan att orsaka någon egentlig skada...) Just Séur har dock inte spytt på 48 timmar och är väl således frisk, men har fortfarande dålig aptit, kissar mindre och spottar ut vätskeersättningen... Även Ester är piggare igen, men har ca 20 timmar kvar tills hon är smittfri.

Sjukis

Lilla Bustomten har blivit sjuk. Han började spy igår morse och fortsatte med det hela dagen igår och sen vidare idag, lyckades inte behålla någon mat alls. Efter ett par samtal till sjukvårdsupplysningen ordinerades han vätskeersättning, men när han ändå blev hängigare och inte kissade som han borde så åkte vi in till akuten i eftermiddags, där han diagnostiserades med vinterkräksjukan. Det är en sjukdom som aldrig har hittat till Casa Ovekrans förut, så just nu håller vi tummarna för att han inte smittar någon annan! Jag hoppas innerligt att vi andra är immuna, eftersom vi aldrig har drabbats tidigare år... Läste idag att ca var femte svensk är immun mot det vanliga viruset. Vår lilla superhjälte är dock stark i sin svaghet, han försöker vara glad när han orkar och har varit väldigt tapper med vätskeersättningen! Vi har även lyckats få i honom lite mjölkersättning som han har fått behålla nu på kvällskvisten, så imorgon kanske det är som vanligt igen? Det brukar ju gå över ganska fort, eller? (Det är ju vad jag har läst mig till eftersom jag inte har någon egen erfarenhet...) Hur som haver barnen kär, vi blir nog hemma (eller Séur iaf, med någon vuxen) fram tills helgen, sen får vi se hur han mår.

Reach out

Séur har fått för sig att han ska ta fatt i pappas skålar och glas då pappa sitter och äter med sin son i knät. Det kan ju bli lite knasigt om han lyckas, men för det mesta sitter/står han bara där och slår febrilt i luften eller som idag, på pappas arm.

Det här med att sträcka sig och ta fatt i saker är jätt kul. Fötterna i munnen kan göra Séurs dag alldeles underbar verkar det som... hoppas han inte håller fast vid detta i tonåren.

Så har han hittat bjällran på babygymmet också. Han låg och slog på den ganska länge idag. Då jag satt och tittade på så insåg jag att hans syster aldrig ens intresserat sig för den där bjällran. Det är häftigt att märka sådana skillnader redan nu.

Så kom vi till nattningen ikväll. Séur har ju några gosedjur som förgyller natten i hans lilla säng. En katt, en apa och ett lejon. Lejonet är favoriten. Ikväll låg bara apan och katten där då jag lade ner honom, så jag gick ut och letade efter Lejonet i vardagsrummet. Katten och apan fick ligga på samma sida så länge, eftersom Lejonet skulle få en egen sida brevid Séurs lilla huvud. Men VA?!, när jag kom tillbaka så låg ju katten på andra sidan. Hah, han vet hur han vill ha det. Ett gosedjur på varje sida, då kan han sova.

Hoppgunga

Igår var det äntligen dags att inviga Séur i hoppgungan...eller hur man säger. Han såg väldigt glad ut, och delvis förvånad (som alltid?). Men det verkar bli en ny favorit.

En annan nyhet är att han kan dra i sig en hel portion bebisgröt nu. Och att han även börjat med andra smakportioner...

Jag o mina fötter!

Yumm, gröt!

Leka häst

Det här är mest ett bonusinlägg, men jag tyckte att min kära fru hade glömt en viktig detalj i sitt inlägg som hon skrev igår.

Ester lekte häst i sitt rum och Skubbis låg i hennes säng och tittade på. Efter en stund var hela familjen samlade. Jag trodde det var Ester som var väldigt ambitiös i sin lek. Men det visade sig vara Séur som låg och smackade med munnen minst lika mycket! Han härmas bra och jag tycker det är imponerande att han kan smacka med munnen redan :)

Förresten så härmade han mig också då jag skulle byta blöja här om dagen. "Nu så!" sa jag och han drog igång med nått liknande ljud. Och igår, då han var väldigt trött och pappa tramsade lite för mycket, då blev han riktigt arg på mig och så började han tjata om mamma tills hon kom och tog hand om nattningen istället. Han var fullt besluten om vad han ville ha och han kunde kommunicera det. Vilken kille. :)

Sigge

Ester har en tendens att ge folk smeknamn. Oftast slutar de på -is, t.ex. mammis, pappis och faster Malenis. Men lillebror, han får heta Sigge. Eller Siggu. Men det är bara hon som får kalla honom så, hon tillrättavisar skarpt när nån annan försöker!

Idag satt "Sigge" i sin stol i köket, medan jag lagade mat o Axel badade med Ester. "Jaungi!" sa han. "Är du hungrig? Det tror jag inte!" svarade jag, eftersom han nyss ätit och dessutom mycket. "Näe!" svarade han då. Sen fortsatte han "jaungi, jaungi, ungi" så jag gav honom en flaska för att testa (inte för att jag tror att han kan prata än egentligen...) Då skrattade han bara åt mig! "Där lurade jag dig allt, mamma!" :)

Fyra månader har han hunnit bli, vår lilla Gubbis! Idag har vi testat gröt för första gången. Det gick sådär. Första skeden gick jättebra, men sen var det lite läskigt... Men vi fortsätter testa :) Förutom det är han framåt i det motoriska, men det har vi gått igenom förut... Han sover bra i sin egen säng, somnar själv och vaknar bara för att äta och/eller byta blöja (han kissar massor på natten!). Han är oftast glad och lyser upp tillvaron för hela familjen och han älskar sin syster! Och hon (och vi!) älskar honom <3

Utvecklingens framfart

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka min son... De senaste dagarna har jag försökt sjunga för att lugna honom. Ena dagen började han gallskrika. Och jag menar verkligen  G A L L S K R I K A!! När jag blev tyst lugnade han sig. Tack för den! Dagen efter när jag sjöng så plockade han ut nappen ur sin mun och räckte den till mig. "Här mamma, ta den här så blir du tyst" kändes det som...

Förutom det här så har vi haft en mysig helg, jag o Séur. Pappan o storasystern åkte till kusinerna så vi var ensamma hemma och passade på att sova ut (sovmorgon fyra dagar i rad! Han brydde sig inte om att vi ställt tillbaka klockan, utan sov till 9.24 ändå...), åka till öppna förskolan, springa och börja köpa julklappar. Séur har även övat sina motoriska skills genom att vända sig från mage till rygg flera gånger. Han började ju med det redan för ganska länge sen, men det blev liksom bara en gång då o sen har han väntat till nu. Men nu är han på gång på riktigt!

Sen har han ju hittat fötterna också. Han har tittat på dem i ett par veckor och de senaste dagarna har han även börjat ta tag i dem. Gos! Fascinerande hur intressanta ens egna fötter kan vara...Slänger med ett par bilder som inte gör riktig rättvisa... Så fort kameran kommer fram så släpper han fokus och tittar på den istället, så det är svårt att fånga nånting specifikt på bild.

Även leendena utvecklar sig, nu kommer det små skratt emellanåt. Åh så söta de är! :)

Idag har vi varit hemma o lediga allihop, men nu är det dags att plocka ihop oss och göra kväller. Séur sover redan, Ester ligger i sängen. Tack och godnatt!

I <3 books

Dagisbesök

Vad har vi nu hittat på för dumt? Inte ska Séur börja på dagis så här ung! Nej, det ska han inte. Idag har han varit och hälsat på sin syster då hela familjen kom förbi för utvecklingssamtal. Séur hade en del att säga i samtalet...sådär som han gör ibland då han verkligen sitter/ligger och pratar med uppspärrade ögon. Men vi förstår ju inte riktigt vad han säger ännu, (förutom "mamma" och "aoum").

Innan vi gick dit så låg han och lekte i sitt babygym. Plötsligt blev han väldigt ledsen så jag gick förbi och undrade vad problemet var. Då blev han lugn igen och fortsatte att intensivt slå mot den där speldose-katten som hänger ovanför honom. Han var tjurig för att den inte spelade sin melodi. Efter vi pratat så fokuserade han väldigt på den och slog med högerhanden på den så att den spelade några gånger i rad. Så, för att fira, så räckte han ut tungan för att sedan se väldigt nöjd ut. Detta hände två gånger under förmiddagen. :P

Fredag

Så här glad kan man tydligen vara fast man tyckte det var en rolig idé att vara vaken mellan 2-3 i natt. Men det är klart, vissa kan ju ta igen sig i vagnen hela förmiddagen... För mammor som inte kan det är det tur att man har en sån glad bebis som piggar upp!

Tröttbjörn

Det kan vara nog så tröttsamt att vänta på att mamma ska bli klar på morgonen!

Dansa min docka...

...medan du är unger!

Morning has broken, like the first morning...

...och så här glad är lillebror då!

"mawa"

Gubbis, Skubbis, Skubbiduski, Badushki....som om han inte hade konstigt namn redan liksom.

Idag när jag kom hem ifrån jobbet så fick Séur stanna kvar då Jess lämnade Ester vid förskolan. Det var liv och rörelse i hallen då jag tog upp Séur i famnen. Han jollrade lite som om han försökte prata om hur han haft det sedan sist. Plötsligt blev det tyst i hallen efter att dörren gått igen. Séur vände direkt huvudet bort emot sovrumsingången och liksom ropade ut något för att kalla på Ester och Jess. Det första han sade var väldigt otydligt, men sen var det omöjligt att inte förstå: "Mawa". Klockrent. Han har gjort liknande ljud förut, precis i samband med att han är hungrig eller att han hört Jess i närheten och plötsligt blir ledsen för att han inte är hos henne... men denna gången skulle ingen kunna undgå att hålla med mig. Han ropade på mamma...kanske var de där första ljuden hans tolkning av "Ester" ;)

Förutom det så är jag väldigt imponerad av hans förmåga att använda ordet "aoum". Han kan verkligen kommunicera och han kan dessutom slå igång den där katten på jungelgymmet då han vill. Snabbt om man ska jämföra...men det ska man ju inte. :)

Kommunikation

Nog för att Séur är för liten för att prata, men knappast för liten för att kommunicera och han har åtminstone ett fast, återkommande ljud som har en egen betydelse; det är "aoum". Han har fått det från mig, omedvetet har jag sagt så när han har fått nappen - och nu har han (sen ett par veckor) snappat upp att det betyder att han vill ha nappen! Så när ni hör honom ropa "aoum!" så är det bara att leta upp närmaste napp :-) Visst är det ganska fantastiskt ändå!

Vi myser vidare här hemma och har börjat springa tillsammans, jag & Séur. Mest jag dock, han sov i vagnen under tiden... Hänger med kompisarna på Öppna förskolan samt med Esters o mina kompisar. När han inte sover, vilket är typ jämt... :-)

Lördag kväll

Tröttmössa

Ni vet den där känslan när man tycker att man är så himla pigg o orkar precis allt - ända tills man sätter sig, för då däckar man fullständigt på två sekunder. Ungefär den känslan har vi här i vardagsrummet ikväll, i lite olika stadier.

Working out

Så här kul har Séur haft det de senaste dagarna. Om och om och om igen... Idag satt han till o med i babysittern och sträckte sig efter katten i gymmet! Mammas pojke gillar att träna :) Han träffar bättre med vänsterkroken, undrar om han tänker bli vänsterhänt? Eller om han bara har haft mer tur med den? Återstår väl att se.

Rollin', rollin'!

Det sägs ju att barn antingen börjar gå tidigt eller börjar prata tidigt. Ester har alltid varit väldigt verbal men desto senare i den motoriska utvecklingen, även om hon aldrig suttit stilla. När hon var två månader gallskrek hon när man la henne på mage, medan Séur försökte ta sig framåt redan vid ett par veckors ålder. Och i söndags, 2 månader gammal (och 3 dagar) rullade han för första gången över från mage till rygg! Han hade varit på väg några dagar innan men tyckte väl att det var dags just i söndags kväll när båda föräldrarna var närvarande. Omtänksam krabat som inte lämnar någon utanför <3

Leendena är sjukt svåra att fånga på bild, men Séur blir alltid lika glad när han hör Ester på bra humör :-) Och idag stod fröknarna på dagis o skröt för varandra om att han minsann log mot dem när de tittade ner i vagnen :-)

Hepp, nu Svenska Hollywoodfruar. Ha en trevlig kväll!

Syskonkärlek

Moahahahaha, nu du lillebror!

Smartfis

Det är lite svårt att inte jämföra Séur emot hur Ester var vid samma ålder. De två mest påtagliga skillnaderna är att Séur mer gärna ligger ensam och joddlar på /sover samt att han är mycket mer aktiv i kroppen allt som oftast. Ester är ju väldigt framåt då det gäller talet, så Séur kommer säkert vara den mest fysiskt aktiva av dem två framöver också (om man nu kan vara mer aktiv än Ester iofs...). Hur som helst så har Séur spenderat en del tid i sitt jungelbaby-gym idag. Och ikväll, precis nyss, så lyckades han dra igång musiken i den hängande katten alldeles själv (tydligen inte första gången). Vad jag vet är detta rekordtidigt i vår familj (själv var jag väl typ 27 år).

Det är lite häftigt hur snabbt det kopplar med den mänskliga hjärnan. I alla fall Séurs. Han låg och grät för sig själv i sin babysitter ett tag medan jag pysslade med maten och Jess hade bakning samtidigt.. Han förblev otröstlig trots alla favorit-bärsätt. Så gick jag in i badrummet med honom och han blev genast tyst och glad. Han visste att den jobbiga blöjan hade sin tid kommen. Smartfis.

Så måste jag ju säga att det är helt otroligt mysigt då Séur ler, vilket han gör mer och mer för varje dag känns det som. :D

Skansen

Lill-Gubbis har faktiskt varit vaken flera timmar idag och tittat på djur (och en storasyster som apade sig...)

Fredagsmys

Det här med jobb...

Jag ångrar inte att jag började jobba så tidigt som jag gjorde när Ester var liten, men jag skulle heller inte göra om det. När jag tänkte på det igår så insåg jag att om jag skulle göra samma val idag så skulle jag börja jobba om drygt en vecka. Helt sjukt ju! Jag gillar verkligen mitt jobb och jag längtar absolut tillbaka, saknar både arbetsuppgifterna och arbetskamraterna. Men jag är ändå SÅÅ nöjd med mitt val att vara hemma ett år den här gången! Är inte alls redo att lämna hemmet/Séur till Axel än (eller ja, hemmet kan han ju få ta hand om bäst han vill, diska är inte min favoritsyssla...) Har insett de här 8 veckorna att tiden går alltför fort när barnen är så här små, så nu ska jag njuta till max medan tid är. Bebistiden försvinner så fort och just nu känns det verkligen inte som att det kommer bli nån mer för vår del, min kropp "klarar" varken en till graviditet eller nån mer förlossning. (Rent fysiskt så skulle den väl klara det, men jag vill inte gå igenom det en gång till).

Dagens visa (för den som vill lyssna så är det bara att klicka på den blå länken och se till att ha högtalarna på). Cred till The Cure

I don't care if Monday's blue
Tuesday's grey and Wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday I'm in love

Monday you can fall apart
Tuesday Wednesday break my heart
Thursday doesn't even start
It's Friday I'm in love

Saturday wait
And Sunday always comes too late
But Friday never hesitate...

I don't care if Monday's black
Tuesday Wednesday heart attack
Thursday never looking back
It's Friday I'm in love

Monday you can hold your head
Tuesday Wednesday stay in bed
Or Thursday watch the walls instead
It's Friday I'm in love

Saturday wait
And Sunday always comes too late
But Friday never hesitate...

Dressed up to the eyes
It's a wonderful surprise
To see your shoes and your spirits rise  
Throwing out your frown
And just smiling at the sound  
And as sleek as a shriek
Spinning round and round  
Always take a big bite  
It's such a gorgeous sight
To see you in the middle of the night
You can never get enough  
Enough of this stuff
It's Friday I'm in love

Ingen baby blues här inte :)

Mission: impossible!

Séur ler mer o mer, men att fånga det på bild verkar dödsdömt! Bifogar dagens bästa försök.

Efter besök på BVC igår kan vi meddela att tomten fortsätter växa som han ska. 5880 gram, 61.5 cm och 41 cm runt huvudet. När doktorn skulle vända över honom på magen så spydde han och la sen ner ansiktet rakt i det. Inte så roligt... Men läkaren var nöjd med allt i övrigt.

Over and out!

Fokus

Lilla Séur, vad ska man skriva om dig då... ja. Han börjar ju få lite mer fokus i ögonen förstås.

Här om kvällen så satt han i sin babysitter och joddlade glatt medan han tittade på mig och hans storasyster då vi var i farten med diverse. Men så fort han inte såg oss så blev han tjurig. Det räckte med att gå tillbaka och prata lite med honom och försäkra att vi inte skulle vara borta länge :)

Det där med sömn

Séur är helt fantastisk på alla sätt o vis men en av hans starkaste sidor är nog ändå sömnen! Han kan somna själv i sin säng (även om man kan behöva putta in nappen ett antal ggr innan han väl kommer till ro...) och sen kan han sova där hela natten med avbrott för mat ca var fjärde timme. Detta jämfört med storasyster som skulle sova PÅ en i den åldern och som fortfarande helst inte sover hela natten i sin egen säng... (Fast hon är ju såklart bra på många andra sätt!)

Den senaste veckan har det hänt mycket i utvecklingen. Eller, det gör det ju hela tiden... Blicken har blivit stadigare, leendena kommer oftare och han vänder huvudet fram och tillbaka flera gånger när man lägger honom på mage. Nästa vecka ska vi på läkarkontroll på BVC, ser fram emot att höra vad doktorn har att säga!

Förutom det har Séur i helgen som gick träffat sin farmor för första gången och faster M igen. På det hela en trevlig tillställning, kanske kommer nån bild nån gång när jag inte bloggar från telefonen. Idag har vi fikat hos en granne och imorrn blir det på sin höjd en promenad med vagnen. Man måste visst vila ibland också, även fast man är duktig på att sova...

Måndag all the way...

Veckan har börjat sådär! Lilleman tyckte att det var en bra idé att gnälla hela förmiddagen och mamman har inte sovit ordentligt på hela helgen, ingen superkombo... Vad får en bebis att vägra sova fast han är trött och både har ätit o fått ny blöja? Kan det vara tanken på att retas med den lika trötta mamman? Borde passa på att sova nu medan han sover o innan E kommer hem...

Vem är vem?

Growing people

Efter en ny kontroll på BVC kan jag nu meddela att bustomten vid 24 dagars ålder har gått från 3.98 kg vid födseln till 5 kg blankt. Matvrak! Han hade vuxit ytterligare 2.5 cm sen senast och mäter nu 0.575 m.ö.h.

De senaste dagarna har vi/Séur även hittat nån sorts rytm i ätandet, han äter mer åt gången och mer sällan än tidigare. Återstår att se om det håller i sig.

starke man

Idag då jag satt bredvid Séur i soffan så klagade han som vanligt på att mamma inte var nära. Jag tyckte att han kunde få sig en liten utmaning och vände över honom på mage - då blev han tyst minsann...i ca. 4 sekunder. Sedan gjorde han något ballt. Han sparkade ifrån som jag sett honom göra förut, och genom det tog han sig framåt centimeter för centimeter. Sedan vände han sitt huvud från ena sidan till den andra, så han slapp titta in i soffan. Det är ganska tidigt att kunna vända på huvudet så, och tydligen var det inte första gången heller. Coolt.

Stenåldern

Ibland undrar jag om inte stenåldersmänniskans jaktinstinkter var/är genetiskt betingade. Det känns åtminstone så när jag ser Séur attackera maten emellanåt... Hack och hugg för att överleva ytterligare en dag (vilket han har gjort - men med tanke på förra inlägget har jag dubbelkollat andningen bra många gånger... Men som sagt, still alive!)

Plötslig spädbarnsdöd

Jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin behöver få veta hur det känns att förlora ett barn. Det räcker med extrakontrollerna pga. minskad aktivitet i magen under graviditeten och det faktum att Séurs hjärtljud gick ner tillräckligt mycket för att till och med oroa sjukhuspersonalen under förlossningen. I morse fick jag känna på den där ångesten ett par sekunder igen; lilleman låg bredvid mig i sängen hela natten, Axel sov på soffan för att få sova (vilket han ändå inte fick eftersom Ester vaknade med jämna mellanrum...) Det bästa för spädbarn sägs vara att sova på rygg i egen säng, helst med napp, för att undvika plötslig spädbarnsdöd. Om de sover i föräldrarnas säng ska de ha mycket utrymme, vilket ju ändå fanns eftersom det bara var vi två.

Séur åt vid 00.30 och sen igen vid 03.15, vilket kändes helt okej. Vi somnade om efter 3.15-amningen och vid 4.30 vaknade jag igen. Séur låg med ansiktet bort från mig, inga problem att få luft med andra ord. Jag kände ändå efter om han andades, en reflex som sitter nånstans i ryggmärgen. Jag började med det när Ester föddes och de få gånger hon sover i vår säng nuförtiden så känner jag fortfarande efter när jag vaknar mitt i natten. Man kan aldrig vara för säker, även om hon knappast kommer drabbas av plötslig spädbarnsdöd. Ångesten som gick genom kroppen när jag inte kände att hans mage rörde sig upp och ner som den borde går inte att beskriva med ord! Som tur var så räckte det att skaka lite på honom för att han skulle röra sig och grymta tillräckligt för att visa att han fortfarande levde. Kanske var det bara pyjamasen som var knölig i kombination med att jag bara var hjälpligt vaken som gjorde att jag inte kände något, men på något sätt var det ändå rätt tacksamt att han gnällde så pass att jag vaknade av det ungefär en gång i halvtimmen resten av morgonen...

snabba kast

I natt var Séur inte så glad. Det verkar vara lite jobbigt i magen. Vi har beslutat att försöka sluta med nappen precis då han börjar få in känslan för den, mest för att han inte ska glömma hur han beter sig vid mat-"bordet" :(

Då vi gett så många konstiga smeknamn till hans syster så trodde jag lite oroligt att det inte fanns några fler på lager till nästa barn. Men inspirationen följer ju med individen och vi är redan igång med ett par var, alla tre:
Skurk (Storasyster vill gosa med den lille och vet inte riktigt hur hon ska behärska sig, ofta blir det lite ryckigt   då hon kommer nära - ackompononerat av hennes tilltalsnamn på Séur "Du då, min lilla Skurk!").
Lilleman
Bustomten (Jess tycker tydligen att det är en liten tomte hon fått ut)
Tramshögen


..fler lär ju dyka upp (var någon jag glömt just nu)...

Syskonkärlek

BVC

Igår var vi på inskrivning på BVC. Bustomten har gått upp 3 hekto sen födseln, vilket väl inte är konstigt med tanke på att han äter konstant! Däremot kan man ju börja ifrågasätta mätningen på förlossningen, eftersom mätningen igår (då han var 10 dagar) visade 55 cm - mot att han officiellt var 51 när han föddes...

Så här söt kan man vara när man sover. Vi försöker dock att vänja honom vid napp istället, i hopp om att det är lättare att avvänja när det blir dags... Tummen finns ju alltid till hands, medan man kan slänga napparna när han börjar bli för gammal för att ha dem.

Namnet

Ja, det är säkert ett par som funderar över det här namnet: Séur.

Några har redan uttryckt sina problem med att uttala det, men om du tänker på det så är det inte så svårt egentligen. Tänk "C-UR". Jag tänker mig att alla nya namn känns ovanliga och främmande ifrån början, det var säkert likadant med namn som Anders, Bengt, Anna och Bodil en gång i tiden.

Varför namnet då?
Jo, det var något som jag drömde för sisådär en tio år sedan. Det var första gången jag hörde det själv. Jag minns inte allting så kristall-klart, men jag minns kontentan: Jag lovade mig själv, och även Gud, att min första son skulle heta Séur. Det kanske känns konstigt och en gnutta skum-religiöst att lova Gud något sådant, men det kan inte hjälpas om du känner så. För min del så är det inget 'mumbo jumbo', inte heller någon profetia inblandad i namngivandet... även om drömmen även handlade om något som skulle hända. Med tiden har det blivit mer av ett hedersgrej för mig att hålla fast vid namnet. Jag har inte velat ändra mig bara för att jag inte kommer ihåg allt jag drömde, eller för att det inte känns lika viktigt såhär tio år efteråt. Så min sons namn är nu ett litet bevis på att jag ändå kan hålla det jag lovar i visst mått. Sen tycker jag det är rätt coolt att jag först fick "höra" hans namn i en dröm där jag var i dialog med Gud.


/tjipp

6 dagar med ett underverk

Japp, sex dagar har gått sen vi fick vårt senaste underverk. Sex underbara dagar! (Även om storasyster delar livet i lika delar stolthet och avundsjuka och är exalterad till tusen mest hela tiden). Vi kommer göra en närmare presentation av Séur framöver, men för nu så blir det bilder.