Talangjakt

Nej, det är ingen jakt. Men han utvecklas snabbt nu, det lilla livet :)

Nu har v nyss varit ut och spelat bandy på gården. Jag märker hur han tänker på hur han ska stå och hur han ska röra sig... och oftast så hamnar bollen dit han vill och dessutom ganska hårt! Precis som pappa - bra på skott. Hoppas bara Sibbes fötter och ben håller bättre än mina...

Sen har vi det här med sången. Séur är JÄTTE-duktig på att sjunga. Han träffar rätt toner hela tiden och lär sig nya sånger hur enkelt som helst. Han har gått runt och sjungit på låtar som han inte hört på flera månader...typ som att han snappar upp allt så länge det går i melodi...hmm kanske ska lära honom att tvätta händerna genom att sjunga det nästa gång!? :)

Genus

Jag och Sibbe satt på gymmet i eftermiddags o väntade på syrran som var på gympa. Sibbe hade lite grann lessnat på lekrummet, "det är två tjejer där som jag inte känner så jag kan inte leka med dom" tyckte han. Nåväl, det kan ju vara nog så mysigt att sitta i soffan och bläddra i en tidning också. Så när han bad om en så fick han den här.

"Nej, jag vill inte ha en tjejtidning, jag vill ha en kille!"

Sweet Lord, vilka manliga förebilder finns det på ett gym? Ett gäng muskelberg? Jag hittade den här:

Sibbe bläddrade nöjt en stund. Sen kom den här sidan:

"Titta mamma, han sover i sandlådan!"

< 3

En liten present

Lite backstory:
Ester har börjat samla kastanjekärnor då hon gått hem ifrån skolan nu en tid. Hon har en stor korg full vid det här laget.

När vi kom hem ifrån skola och förskola idag så gick Ester direkt in till sig och hämtade ett paket som hon lagt på Sibbes madrass kvällen innan (han sover i hennes rum nu medan vi tapetserar om i v-rum och har hans rum som temporärt förråd). Han öppnade paketet med iver och jag tänkte att - nu blir han säkert besviken eller nått - men nej. Det tindrade liksom i hans ögon som om det vore själva julafton. I paketet låg en kastanjekärna! "Åhh, tack Ester!" utbrast han.

Senare, vid middagen, sitter Sibbe lugnt för sig själv och slevar in sked efter sked med makaroner. Märkbart utan speciell yttre stimuli säger han: "Jag älskar dig, Ester"
E: "Varför då?"
S: "För du är bäst!"
E: "Jaha, är det för att jag ger dig så fina presenter eller?" (Hon frågade egentligen några fler saker innan, men jag har glömt vad det var...)
Sibbe nickade, och då såg jag att hans lilla kastanjekärna låg där bredvid tallriken.

Tänk att vi ska anstränga oss så för att hitta presenter och julklappar som barnen ska tycka om. Ut på gårdarna och plocka kastanjekärnor istället!