Farfar blir alldeles förskräckt

Ibland önskar jag att vi kunde spela in alla tokigheter som dräller ut, så att ni fick höra det vi hör. Jag satt i köket och drack kaffe igår. Barnen lekte fint på varsitt rum. Hörde Sibbe prata, man gör det med jämna mellanrum. Förra veckan skulle han vara Pappa och lämna Bilbarnen på dagis. "Jag kommer och hämtar er ikväll! Jag måste jobba nu." Igår spelade han spel med sig själv. Helt plötsligt hör jag honom säga "Farfar blir alldeles förskräckt!" Alla som känner farfar vet att han inte gillar att förlora, så jag antar att det gick bra för Sibbe i spelet :-)

Kärlek

Sibbe satt i soffan och pratade om Titti (hans smeknamn på Ester) Han sa inte så mycket mer än att upprepa hennes namn. Så jag frågade "Tycker du om Ester?" Svaret var nåt av det gulligaste på länge: "Kan inte låta bli" < 3

Att vara eller inte vara

Ni minns säkert Esters små guldkorn, alla roliga kommentarer hon kläckte ur sig för några år sedan. Nu är det dags igen, det ramlar otroligt mycket roligt ur den här lilla munnen! Idag satt Gubbis i bilen och redogjorde för dagen på förskolan, efter att ha varit sjuk och ledig om vartannat i ett par veckor. Vad han hade gjort, vilka kompisar han hade lekt med, vilka kompisar Ester hade lekt med osv... Plötsligt hör jag honom säga "Jag vet inte vad jag säger!" Frågade om han var lite förvirrad. "Ja-a!" Sen fortsätter han med "Jag är en skurkbullle. Jag VILL va en skurkbulle!" Haha, ja det får du vara, lovade jag. "Ja-a, det är inte orättvist!" Liten konstpaus och sen slutklämmen: "Jag är inte herr Fridman!"