Nu har han fyllt hela handen, vår prins. Han är mäkta stolt över det kan ni tro! Bajskorven Albert fanns i ett av paketen på födelsedagen.
Men inte är man för stor för att komma in till mamma och pappa mitt i natten för att man har fyllt fem år. Och när man ska in dit måste alla vännerna följa med, annars kan ingen sova. Jag är fascinerad över att han mitt i natten klarar av att komma ihåg, samla ihop och få med sig alla han inte kan sova utan. Albert, Alex, Iggo, Leo, Andra Lejon och ett par till som jag inte minns namnen på nu. Alla ska med!
Nu är det ju verkligen jättelänge sen vi uppdaterade den här bloggen, vilket för all del inte betyder att det inte händer något. Vi har hunnit med både det ena och det andra sedan 27e mars, bl.a. en vecka på Gran Canaria.
Astrid Lindgrens Värld har vi också besökt under våren...
...liksom mammas morbror, där man kunde få rida. Det passade ju bra, eftersom S besökte Livrustkammaren i april och då ville rida på den uppstoppade hästen från 1600-talet. Gammelmorbrors funkade bättre. S har inte velat testa att rida tidigare, t.ex. på 4H. Nu senast på 4H tänkte jag att han kanske övervunnit den rädslan, men han var ändå inte sugen; "Jag har ju redan testat att rida, jag behöver inte göra det igen". Nej, vissa saker gör man ju bara en gång i livet...
Den uppmärksamme läsaren ser också att S har fått glasögon på sistone, ögonläkaren tyckte det var dags och nu har han haft dem ca sex veckor. Funkar bra och han verkar förstå att han behöver dem, för om vi glömmer dem på morgonen så frågar han själv efter dem.
Sköna kommentarer droppar det också. Som den om kråkan på gräsmattan, som inte kunde vara Mamma Mu's kompis; "Nej, Mamma Mu's kråka kan prata. Det är helt osant att kråkor i den verkliga världen kan prata, det är bara i sagovärldar som det är okej att de gör det!" Klok som en bok! Eller när skorpioner är läskiga, så varken Fångarna på Fortet (där det finns skorpioner) eller Samir & Viktor (idolerna som varit med i FpF) är på riktigt längre, det är ju bara på tv... Eller när han tar sig för öronen med jämna mellanrum, men för all del han har inte ont eller så; "Det känns som att öronen har ramlat av, så jag bara kollar att de sitter kvar!"
Ja, ni hör ju. Fullt upp och massor av roligt. Ibland är det inte lika roligt, "Nu struntar jag i att vara ditt barn!" säger han då. Sen när det gått över så vill han ha en kram. "Jag skojade bara" förklarar han.
Så mycket kärlek. Att vara mamma är både det bästa och det svåraste som finns. Att varje dag få älska någon som driver en till vansinne, det kräver sin dos av självrannsakan och tålamod. Vi lyckas bättre vissa dagar än andra.
