Bebis-tjuv

Igår satt jag och Sibbe på balkongen och åt glass medan tjejerna var ute på stranden. Vi hörde sirener nerifrån stan (i vanlig ordning), så Séur gjorde vad han kunde för att försöka se vart de kom ifrån. Jag sade att det inte gick och se för att det var för många hus i vägen, men att det säkert var en polisbil. Då tyckte Sibbe så här: "Ska vi ringa polisen någon dag?". Men det kan man ju inte bara göra för att man vill, utan man måste ha någonting viktigt att säga dem först. Som att man ser en tjuv t.ex. Och nu började Sibbes fantasi att blomstra upp. Han tog sin knutna hand mot örat och lotsades prata i den som i en mobiltelefon: "Hej Polisen, vi har en tjuv här.... kanske en bebis-tjuv..." Sedan blev samtalet mer och mer riktat mot mig igen. Han berättade att bebis-tjuven hade kommit bort och stod på vägen så att polisen behövde komma och hjälpa den. Jag var inte helt säker på om det var en bebis som var tjuv som han pratade om, eller om det var en tjuv som rövade bort bebisar.... men det första förslaget var mera troligt. Jag minns inte exakt allt han sade sedan, men jag frågade honom om han kanske skulle vilja bli polis, eller brandman!? Men då tillade Séur: "...eller bebis-tjuv".

Motivational speech failed.