fredag 3 januari 2014

Årskrönika

Sibbe är ju fantastisk! Nyss så stod han bredvid mig då jag torkade handfatet i badrummet. Jag hade ställt ner alla tandborstar och tandkrämer (vi har 4:a stycken olika framme av någon anledning). Sibbe tar den enda tandkrämen som han får använda samt sin egen tandborste, öppnar tandkrämen och duttar på tandkräm för att sedan borsta sina egna tänder! När jag ska borsta så vägrar han :)

Men så duktig var han ju inte på just tandborstning för ett år sedan, låt oss blicka tillbaka:



Så här liten var jag i början av året. Mitt lejon har varit min extra trygghet hela året, här läser vi en bok tillsammans.

 Ibland har mina handlingar fått oanade konsekvenser, i alla fall oanade för mig!

 Pappa äter hamburgare, jag äter pappa.

 Syrran tittar på då jag backar in under soffan.

 Jag fick hoppa i hoppgungan en del också, men pappa har sagt att jag inte alls var lika glad i den som Ester var. Dessutom har jag växt så snabbt att jag inte kunde ha den så många månader...

 Så jag har skaffat andra intressen istället...

 Som att äta mat!

 Eller att ordna med diskmaskinen.

 Plötsligt blev det fint utomhus så att man kunde grilla. Jag gillar gräset.

 Här tar jag en jamsession med familjen. "Blinka lilla, stjärna där..."

 Mecka med Esters cykel var roligt.

Att testa att gå var också kul, även om jag mest gjorde det på test under ett halvår.

 Det finns många sätt att äta en gurka på, eller hur mamma?!

 Som sagt, gå på test.

För vem har tid att ligga i hårdträning då man har så här stora böcker att läsa ut?

Asfalt mot knäna, en sen då?!

 Man måste ju vara med där det händer! Pennor smakar inte så gott, men jag har inte riktigt gett upp ännu, kanske hittar jag en som är mumsig en dag?!

 Jag vet ju inte riktigt vad man har alla saker till än, men detta kändes rätt bra.

 Så var det nästan midsommar och jag åkte med familjen till torp. Gräset var kul.

 Mojje och morfar också :)

Det var bara att le och se galen ut!

 Ja, ibland blir det tydligen helt rätt då jag testar. Som texten i början av detta inlägg..

 Hos farmor fick jag en bil :)

 När den inte var med fick jag nöja mig med att åka på flaket.

 Hårdaste killarna i Härnösand i somras.

 Så fick jag för mig att jag skulle busa lite mer då pappa hade börjat vara hemma...

 Han avvärjde tramset stundtals, här genom att köpa mig en egen liten gitarr...

 Men jag var snabbt på det igen!

 Att krypa runt med andras skor på händerna är ju en klassiker i min värld, oslagbart!

 En av mina första målningar!

 Jag och Lejon, "HUNTAAAH!"

 Kladdgubbe kallar pappa mig ibland, varför då?

 Jag menar, man har ju inte roligare än vad man gör sig!

 Så lärde jag mig klättra runt överallt också..

 På skansen kom en ekorre och hälsade på mig.

 Jag blev så förvirrad att jag kröp ner i en leksakslåda då jag kom hem.

 Jag älskar min storasyster! :)

 Hon coachar mig alltid så bra, här uppmuntrar hon mig att klättra upp på köksbordet.

 Här lagar vi mat, på samma stol.

 Farmor kom och hälsade på tillsammans med farbror och en kusin.

 Sen gjorde jag och pappa musik.

 Så var det dags att ta på de varma ytterkläderna. Det tar ju så lång tid att man somnar innan det blir färdigt.

 Men första teckning med kritor.

 Här sorterar jag köksredskapen, till mina föräldrars stora förtjusning.

Jag gillar att gå ut, ibland hänger jag bara vid fönstret som en liten katt och tittar ut.

 Så åkte jag tåg med pappa och Ester, det var åtta timmars springande fram och tillbaka i tågvagnen.

 Fixa med disken kan jag göra också, bara jag har något att stå på.

 Men nu blev det lite fel tyckte pappa...

 Mamma gav mig en lakridsklubba.

 Så har ett år gått, så här igång var jag då vi skulle äta nyårsmiddag.


Men jag fick se en del fyrverkerier när klockan slog tolv.

Nu ska jag börja på förskolan om några dagar, önska mig lycka till! :)

torsdag 2 januari 2014

Sjukling

Det tar på krafterna att ha jullov med syrran, så till den grad att Sibbe idag hamnade på närakuten efter ett par dagar och nätter med kruppliknande symptom. Han var INTE glad åt att bli tittad i halsen, men öronen gick bra. Stick i fingret var snudd på ett omöjligt företag, då han vred sig i min famn och skrek rakt ut bara åt att bli tvättad. Uskan som tog proverna konstaterade att "Oj, han var väldigt smutsig!" när han fick upp handen. Jotack, han har krupit runt på golvet här ute svarade jag. Som om jag aldrig tvättar mitt barn va?! Hur eller hur, proverna visade ingenting, sänkan låg bra (vad nu det betyder...) och pencillin behövdes inte. Däremot fick vi bricanyl för att vidga luftrören inför sänggåendet, så med det i kroppen blev han lite lagom speedad här på kvällskvisten och tyckte han skulle vara uppe o titta på hockey med oss istället för att sova. Tro om vissa kan få sovmorgon imorrn, själv ser jag fram emot ytterligare en dag i rikets tjänst. Och hoppas på en friskare son när jag kommer hem imorgon. "Piggare" är skam att säga, för han har energi så det räcker och blir över, sjukdomen till trots. Igår ställde han sig i soffan och kastade sig bakåt rakt in i väggen. När Axel kom för att plocka ner honom slängde han sig över armstödet istället. Axel fångade i luften som tur var.

På tisdag börjar inskolningen, om nån undrar. Januari kommer bli en spännande månad med många omställningar och tillställningar!