Har ni nånsin sett en bebis somna? Ni vet det där ögonblicket när de går från att hålla på med vad de nu håller på med, till att sakta sluta ögonen, kanske öppna dem nån gång till och sen somna. Det är något av det fridfullaste jag har varit med om. Igår fick jag beskåda det på mage. Och då menar jag inte att jag låg på mage, utan Séur låg på mage - med huvudet upp i luften för att se sig omkring. Och somnade. Sen dunsade huvudet ner i madrassen. Kanske inte lika fridfullt som alltid, men ganska roligt att titta på :)
Han blir snabbare och snabbare på att ställa sig upp, häromdagen satte jag honom på vardagsrumsgolvet för att gå o borsta tänderna på E innan dagis. Nån minut senare gnällde han från vardagsrummet för att han inte kunde sätta sig igen... Då hade han inte bara ställt sig upp utan även gått från ena hörnet av bordet till det andra (på kortsidan visserligen, men ändå). Men lära gå-vagnen vill han inte gå med, försöker man med den så släpper han båda händerna och drattar på ändan istället. I helgen lyckades han stå ca 3 sekunder själv, medan han höll i ett cykellås. Så nu övar vi på att smyga in leksaker i händerna när han står upp för att se om det var en tillfällighet eller om det går att lura honom till balans.
Den stora favoriten just nu är att klappa händerna. Hela tiden och jätteroligt! Han blir lika glad varje gång han kommer på att han kan det, vilket är flera gånger om dan.
Sitta på pottan är fortfarande inte kul dock. Ibland kan han sitta en stund om han får ha något att leka med, men sen tappar han det på golvet och försöker resa sig för att hämta - det går ju sådär bra... Hittills har han stått på näsan på badrumsgolvet åtminstone två gånger när jag inte hunnit ge tillbaka leksaken tillräckligt snabbt. Sen är det inte tal om att sitta mer just den gången.
Vi skulle säkert kunna göra det här inlägget ännu längre, men jag o Séur ska ut o springa. Nu vet ni iaf en del av vad som händer här hemma!