Just i skrivandets stund så sitter Sibbe och sorterar DVD-samlingen under TVn. Men, nehepp, det höll bara i någon ynka minut. Nu är han här igen och tjatar...
Han tjatar om att få hjälp att ställa sig upp. Visserligen har han lyckats helt själv mot vardagsrumsbordet förut... men det var ju jobbigt. Nu för tiden, d.v.s. de senaste dagarna, så nöjer han sig nämligen inte lika lätt med att kravla omkring.
Det glittrar till i ögonen och han lyser upp som en sol när han tror att han gått ett steg på egen hand. Men än så länge är det ju fortfarande alltid någon förälders hand med i spelet. Jag brukar dock släppa taget om honom för ett ögonblick i sänder, och jag märker att han får bättre och bättre balans. Får han som han vill så går han snart. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar