Kan själv

Jaha, då har det börjat. Sibbe tittar upp i sin tröttyra och börjar skaka fram och tillbaks på nappflaskan tills jag släpper. "Kan själv!", fast inte med ord. Så ligger han där och dricker välling ensam, utan att jag får hjälpa till.
Så jag går ut till köket och börjar göra i ordning efter middagen. Då hör jag hur han gråter och gnäller ifrån sovrummet. Då jag kommer in till honom så ligger han på mage med huvudet in mot mobilbasen. Mobilen går  plötsligt runt runt och spelar en annan melodi än den jag lämnade hon till. "Kan själv?"

Om du inte tittat till bloggen på några dagar så missa inte inlägget vi skrev igår.

Nu får det vara nog!

Sibbe smäller ner handflatan i bordet och ser bestämd ut. Som om han säger: "Nu får det vara nog!" Vi andra har pratat i munnen på varandra tillräckligt, tänker han kanske. Eller så har det att göra med hans nya fix-idé att sitta och trumma med händerna på olika saker. Den lilla gula tamburinen var nog först. Ester försökte lära honom hur man kunde spela på den, varvid Séur lade ner den på bordet och klappade till den gång på gång. Sedan har han fortsatt. Idag låg han på golvet i badrummet och såg upplyst ut då han fick klang i tvättmaskinen. "Bam bam bam" :) Little drummer boy.

Just i detta nu ligger han på golvet framför soffan (han låg långt närmare den här stolen nyss). Han ropar på sin lilla lejonbjällra. aaaaahhhhhhhhh iiahhhhhaaaaaaaaaa adda ajha da eeee eeeehhhhh ndadjeja dada

HAHAHA, nu ligger han in under soffan med bara huvudet som sticker ut...och han försöker komma ännu längre. Vinklar liksom huvudet av och an för att få till backen. Ester skriker på mig att Sibbe har fastnat under soffan. :)

Det går helt enkelt inte bara framåt här hemma...trots att det på ett vis gör det. För det var ju det jag tänkte skriva här näst; att det går snabbt framåt för Sibbe just nu. Det är väldigt skönt att han kan ligga på golvet själv, även om han vägrar att vara ensam i rummet. Går man iväg för att hämta Teh-vatten eller liknande så bryter han nästan ihop, men sitter jag framför datorn och skriver medan han är på äventyr mot soffan eller, som nu, bort mot balkongen där majskrokarna råkade ligga i sin påse.
På så vis är han väldigt likt sin pappa... Det är mysigt att ha någon i närheten, men man behöver inte aktivt vara med och göra saker tillsammans, bara att finnas i periferin räcker. Annat var det med systern... hon vägrade ju att ligga ner på mage överhuvudtaget.

Nu är det pappas stol som gäller...

Över tröskeln

Idag då jag stod och pratade i telefon så kröp Séur in i Esters rum ifrån hallen. Det var första gången som åtminstone jag sett honom komma över en tröskel. Milestone! Sen låg han där och lekte med någon tillräckligt stor plastgrej tills det var dags för käk. Nu ligger han och leker med bjällran i babygymmet. :)

Kolla killen

Han har förvisso inte rest sig själv, men han står!

(Ber om ursäkt för den usla bildkvaliteten).

On the move

Tänder!

Idag bet Séur sin pappa i fingret. Det var bara för att visa att han fått sina första tänder... tror vi. Han har joddlat på som vanligt annars, men allt dräggel har på sistone har ju vittnat om att tänderna är på frammarsch.

Måste ju också skriva att dagen efter förra inlägget, det som hette "småkryp", så tog Sibbe tag i saken på riktigt och backade hela vägen in under Esters leksakskök med båda benen. Tur att rumpan tog emot :) Han kan alltså ta sig BAKÅT nu, precis som systern började.... för att sedan hoppa fram på knäna... vi får väl se.

Småkryp

Lilla Sibbe tog sina första egna små kryptag igår. Vi brukar gå igenom hur man ska röra sig ganska ofta, men då han sedan ska försöka själv så slutar det nästan alltid med att både fötter och händer hänger några centimeter ovanför golvet medan magen ligger hjälplöst platt. Men inte igår. Han tog sig fram någon liten decimeter i alla fall, hejja hejja!

Men roligast är fortfarande att ligga på rygg och utforska världen. Just nu som jag skriver så har han gjort en 180 i babygymmet och ligger nu och sparkar hejvilt på den lilla palmen som han nyss krafsade på med fingrarna.

"Babba, adda" säger han allt som oftast. Jag har börjat undra om det är hans version av "pappa". En morgon då Ester satt och pratade med mig vid frukostbordet så satt han hur som helst och nästan härmade henne efter det att hon sagt "pappa".

Igår satt han på babystolen vid köksbordet medan vi andra tre åt. Plötsligt räckte han sig efter vattenflaskan som Jess nyss hällt upp ur, och sade: "Ungi". Och, det är klart, vi har ju frågat honom om han är HUNGRIG varje gång innan han fått ersättning och välling - så logiken säger ju att man ska dricka då man är hungrig, i alla fall i Sibbes värld.

Sen vill jag dela med mig av ytterligare en bild, som är tagen på nyårsdagen: