"Hejdå"

Hahaha, jag måste bara skriva av mig som hastigast.

Sibbe drar sig fram över vardagsrumsgolvet i jakt på min fot som trampar takten till en låt jag sitter och mixar. Han kommer fram och munnen går stup i ett "pappa, pappa". Han inser att foten inte var så kul och vänder om, fortfarande "pappa, pappa". Sen får han syn på något roligare och slänger ur sig:

"HA! Hejdå"

Det är inte första gången Sibbe säger Hejdå, men denna gång var det glasklart...även om jag undrar om han egentligen vet vad det betyder trots att han använde det rätt.