Namnet

Ja, det är säkert ett par som funderar över det här namnet: Séur.

Några har redan uttryckt sina problem med att uttala det, men om du tänker på det så är det inte så svårt egentligen. Tänk "C-UR". Jag tänker mig att alla nya namn känns ovanliga och främmande ifrån början, det var säkert likadant med namn som Anders, Bengt, Anna och Bodil en gång i tiden.

Varför namnet då?
Jo, det var något som jag drömde för sisådär en tio år sedan. Det var första gången jag hörde det själv. Jag minns inte allting så kristall-klart, men jag minns kontentan: Jag lovade mig själv, och även Gud, att min första son skulle heta Séur. Det kanske känns konstigt och en gnutta skum-religiöst att lova Gud något sådant, men det kan inte hjälpas om du känner så. För min del så är det inget 'mumbo jumbo', inte heller någon profetia inblandad i namngivandet... även om drömmen även handlade om något som skulle hända. Med tiden har det blivit mer av ett hedersgrej för mig att hålla fast vid namnet. Jag har inte velat ändra mig bara för att jag inte kommer ihåg allt jag drömde, eller för att det inte känns lika viktigt såhär tio år efteråt. Så min sons namn är nu ett litet bevis på att jag ändå kan hålla det jag lovar i visst mått. Sen tycker jag det är rätt coolt att jag först fick "höra" hans namn i en dröm där jag var i dialog med Gud.


/tjipp