Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka min son... De senaste dagarna har jag försökt sjunga för att lugna honom. Ena dagen började han gallskrika. Och jag menar verkligen G A L L S K R I K A!! När jag blev tyst lugnade han sig. Tack för den! Dagen efter när jag sjöng så plockade han ut nappen ur sin mun och räckte den till mig. "Här mamma, ta den här så blir du tyst" kändes det som...
Förutom det här så har vi haft en mysig helg, jag o Séur. Pappan o storasystern åkte till kusinerna så vi var ensamma hemma och passade på att sova ut (sovmorgon fyra dagar i rad! Han brydde sig inte om att vi ställt tillbaka klockan, utan sov till 9.24 ändå...), åka till öppna förskolan, springa och börja köpa julklappar. Séur har även övat sina motoriska skills genom att vända sig från mage till rygg flera gånger. Han började ju med det redan för ganska länge sen, men det blev liksom bara en gång då o sen har han väntat till nu. Men nu är han på gång på riktigt!
Sen har han ju hittat fötterna också. Han har tittat på dem i ett par veckor och de senaste dagarna har han även börjat ta tag i dem. Gos! Fascinerande hur intressanta ens egna fötter kan vara...Slänger med ett par bilder som inte gör riktig rättvisa... Så fort kameran kommer fram så släpper han fokus och tittar på den istället, så det är svårt att fånga nånting specifikt på bild.
Även leendena utvecklar sig, nu kommer det små skratt emellanåt. Åh så söta de är! :)
Idag har vi varit hemma o lediga allihop, men nu är det dags att plocka ihop oss och göra kväller. Séur sover redan, Ester ligger i sängen. Tack och godnatt!
