Lördag kväll

Tröttmössa

Ni vet den där känslan när man tycker att man är så himla pigg o orkar precis allt - ända tills man sätter sig, för då däckar man fullständigt på två sekunder. Ungefär den känslan har vi här i vardagsrummet ikväll, i lite olika stadier.

Working out

Så här kul har Séur haft det de senaste dagarna. Om och om och om igen... Idag satt han till o med i babysittern och sträckte sig efter katten i gymmet! Mammas pojke gillar att träna :) Han träffar bättre med vänsterkroken, undrar om han tänker bli vänsterhänt? Eller om han bara har haft mer tur med den? Återstår väl att se.

Rollin', rollin'!

Det sägs ju att barn antingen börjar gå tidigt eller börjar prata tidigt. Ester har alltid varit väldigt verbal men desto senare i den motoriska utvecklingen, även om hon aldrig suttit stilla. När hon var två månader gallskrek hon när man la henne på mage, medan Séur försökte ta sig framåt redan vid ett par veckors ålder. Och i söndags, 2 månader gammal (och 3 dagar) rullade han för första gången över från mage till rygg! Han hade varit på väg några dagar innan men tyckte väl att det var dags just i söndags kväll när båda föräldrarna var närvarande. Omtänksam krabat som inte lämnar någon utanför <3

Leendena är sjukt svåra att fånga på bild, men Séur blir alltid lika glad när han hör Ester på bra humör :-) Och idag stod fröknarna på dagis o skröt för varandra om att han minsann log mot dem när de tittade ner i vagnen :-)

Hepp, nu Svenska Hollywoodfruar. Ha en trevlig kväll!

Syskonkärlek

Moahahahaha, nu du lillebror!

Smartfis

Det är lite svårt att inte jämföra Séur emot hur Ester var vid samma ålder. De två mest påtagliga skillnaderna är att Séur mer gärna ligger ensam och joddlar på /sover samt att han är mycket mer aktiv i kroppen allt som oftast. Ester är ju väldigt framåt då det gäller talet, så Séur kommer säkert vara den mest fysiskt aktiva av dem två framöver också (om man nu kan vara mer aktiv än Ester iofs...). Hur som helst så har Séur spenderat en del tid i sitt jungelbaby-gym idag. Och ikväll, precis nyss, så lyckades han dra igång musiken i den hängande katten alldeles själv (tydligen inte första gången). Vad jag vet är detta rekordtidigt i vår familj (själv var jag väl typ 27 år).

Det är lite häftigt hur snabbt det kopplar med den mänskliga hjärnan. I alla fall Séurs. Han låg och grät för sig själv i sin babysitter ett tag medan jag pysslade med maten och Jess hade bakning samtidigt.. Han förblev otröstlig trots alla favorit-bärsätt. Så gick jag in i badrummet med honom och han blev genast tyst och glad. Han visste att den jobbiga blöjan hade sin tid kommen. Smartfis.

Så måste jag ju säga att det är helt otroligt mysigt då Séur ler, vilket han gör mer och mer för varje dag känns det som. :D

Skansen

Lill-Gubbis har faktiskt varit vaken flera timmar idag och tittat på djur (och en storasyster som apade sig...)